Ja nu känner jag att den börjar krypa sig fram, den omtalade julstressen. Den jag fasat för och oftast brukar slippa. Men nu helt plötsligt har man så mycket mera krav på sig.
Sånna där vuxenpoäng som man bara hovar in..
Det ska vara julklappar och julpynt, det ska vara julkort och tackkort hit och dit och man ska åka hit och dit och hälsa på. Det känns som man inte riktigt hinner med, och det gör vi nog inte heller men jag gör så gott jag kan att beta av denna evighetslista nu varje dag..

Tur att jag har våran skatt vid min sida hela tiden i allafall, just nu ligger han på sin filt och rullar runt runt hela tiden. Från mage till rygg och så från rygg till mage. Kan man bli lyckligare än att se han små framsteg??